För några år sedan blev jag sjukskriven i utmattningssyndrom. Fotograferandet blev mitt andningshål och där fick jag en paus från livskaoset. Med systemkameran i handen kände jag en enorm skaparlust och i min kreativa bubbla fann jag glädje, tröst och hoppfullhet. I början förstod jag inte hur kameran fungerade, men sociala medier blev min skola och inspiration.

Fotopoesi är en genre som verkligen har fångat mig.

Och vad är fotopoesi för något?

Det är ett konstnärligt uttryckssätt som rymmer stor frihet. Tänk dig en dikt, fast gjord i bildform. Så brukar jag beskriva det.

Här skapar man känslan och uttrycket i bilden på annat sätt. Brusiga, suddiga och oskarpa bilder är ett sätt. Själv känner jag en enorm frihet och glädje att få uttrycka mig på detta sätt.

Ibland skriver jag även dikter till mina bilder. Som denna.

I stunderna emellan,
dansar jag
med klänningstyget svepandes
runt mina ben.

Ändlösa melodier,
lägger sig som en slöja över hjärtslagen.

I ett hav av tidlös väntan,
vandrar glömda minnen på
sömnlösa stigar.

Där,
i stunderna emellan,
finns de,
som gömda urblekta skatter.

I evighetens ekande längtan,
dansar jag till de
slumrande tonerna,
med klänningstyget
svepandes runt
mina ben.
Där.
I stunderna emellan.