Fyra dagar stannade vi i Mutomo, ”min lantortsstad”. Här blev
The Dental House vår fasta punkt. Där intog vi våra måltider, sov och fick våra kläder tvättade.
Den som hjälpte oss med det var min hushållerska Selina. Hon bjöd, förutom på Kenyas nationalrätt ugali, också på tunna pannkakor, spagetti med köttfärssås samt var dag färska fruktsallader.
Det så kallade Swedish-Mutomo-Project fick vi en eminent guidning av genom det lokala kontorets chef. Vi tog del av tre delprojekt.

Vi besökte den färgsprakande lördagsmarknaden och fick under söndag förmiddag lyssna till ljudstark kyrkogång och en eldig predikan där pastorn var ’all svett’ och oupphörligen fick torka ansiktet med en stor vit handduk.
Efter en halvtimmes domderande var vi mer än nöjda och gick. Hörde sedan att gudstjänsterna vanligen är mellan två till tre timmar långa. Puuuuh!

Vi besökte också den unga fam. Sarah och Emanuel med sina sex fina barn. Där bjöds vi på te och mandazi, en sorts anisbröd.
Satt gjorde vi runt ett bord i skuggan av ett träd på gårdsplanen.
Efter att ha samtalat med dem om liv och försörjningsmöjligheter i denna semiarida del av Kenya, visade de oss till en märklig klippa i närheten.

Efter att ha överräckt några gåvor som verkligen gladde familjen tog vi farväl och återvände till vårt hus och tillfälliga hem Villa Appollonia.

Tidigt måndag morgon den 7/1 tog vi oss med hjälp av en minibuss tillhörande Toshcab Tours ned till Mida Eco Camp, belägen vid en grund havsvik av Indiska Oceanen norr om Mombasa.

Här har vi nu i drygt två dagars tid, under kunnige guiden Mohammed, studerat flora och fauna. Stränderna domineras av mangrove och fågellivet är unikt rikt med inslag av europeiska flyttfåglar. Hörde härom dan bland annat storspovar drilla och såg många arter av häger, t.ex. den europeiska grå.

Har också tagit turer i urholkade kanoter och kommit naturen nära då dessa enkla farkoster tyst och stilla stakats fram.

Även en gammal arabisk ruinstad, Gedi, har vi besökt. Den grundades på 1100-talet men övergavs 500 år senare. Efter det hade naturen helt tagit över, innan 1947 utgrävningar påbörjades. Dock ser man fortfarande tydligt kampen mellan natur och kultur.

Innan vi i morgon lämnar Campen för att två sista dagarna flytta oss till ett mindre men fint hotell i närliggande Watamu skall vi ha en kulturell kväll med trummor, sång och dans samt en avskedsmiddag med Muhammed som hedersgäst.

/Gunnar Lundström