Så blev det jag som utsågs till månadens fotograf
i Gagnefs Fotoklubb. Hedrande.

Runt 1965 började jag fotografera på riktigt då jag skaffade en systemkamera, ett par objektiv och prenumererade på FOTO som på den tiden hade en jätteupplaga, möjligen p g a alla vackra damer med minimalt klädkonto som prydde omslag och en stor del av innehållet.
En av fotograferna hette Sam Haskins och han blev min första inspirationskälla. Han följdes sedan av andra kända fotografer som Eugene W Smith, Hans Gedda och i sen tid Sally Mann men framför allt av fotovänner som Jerry Andersson, Jan Forsmark
och Lars Dahlström.

Den som ledde in mig i det magiska mörkrummet var Poul Pedersen från Djurmo. Honom är jag evigt tacksam. 40 år av mitt liv ägnade jag sedan åt den svartvita analoga tekniken kompletterad med färgfoto, alltid med diafilm.

För 15 år sedan fick den digitala tekniken mig att överge oslagbara kameror som Canon F1 och Hasselblad, filmer som Tri-X, kemikaliedoften och det gröngula ljuset i mörkrummet,
ja, allt det som under så lång tid fyllt min tillvaro.
När beslutet efter en del vånda var fattat tog jag emot den digitala tekniken med öppna armar, men bilderna jag visar här får ändå bli en handfull analoga svartvita från 1960-, 1970- och 1980-talen, scannade och digitalt behandlade.

Jag får ibland frågan om jag har några fotografiska favoritområden.
Nej, de varierar och jag fotograferar det som fångar mitt intresse för stunden. Det trivs jag med även om jag i självkritiska stunder tycker att resultaten ofta blir väl tama och välkammade.

Slutligen är det dags att överlämna månadens-fotograf-uppdraget till Anders Pärsings.

/Ragnar Nyberg